Gårdagen började med att jag väcktes av ett hjälpmamme-sms. En jätteklurig fråga som ingen av mina bästa kollegor ännu kunnat svara på, än mindre jag…
Sedan gratulerade jag mig själv till 3 år som hjälpmamma! GRATTIS! Helt fantastiska och lärorika år där jag hunnit bli kursledare och hålla förberedande kurser för (blivande) föräldrar i amning och allt runtomkring. Att vara hjälpmamma är nästan som amning, en process. Det går upp och det går ner. Mamma till mamma hjälp. Ibland känner jag mig otroligt otillräcklig och ibland alldeles tillräcklig.
För tillfället har jag en speciell hjälpmammetelefon med en inspelningsmanick. Amningshjälpen är med i en studie där samtalen spelas in och analyseras på Uppsala universitet. Mer om det här.
Det ringde två mammor på ”studietelefonen” vid lunch som ville sluta amma. Snarlika utmaningar. Ni är så otroligt sällan ensamma! Vi pratade fram och åter och jag hoppas att de fick lite verktyg och mental kraft att hitta rätt för sin familj.
Sen var det dags för ett doulahembeök. En bebis bestämde sig för att sätta sig i magen i sista stund så vi gick igenom lite olika grejer man kan göra för att underlätta för bebisen att vända rumpan upp. Det finns ett inlägg om det här.
Dagen avslutas med en stor födelsedagsfest för en kompis som fyllt jämt. Kan tänka mig att om man säger att man är läkare så berättar folk om sina sjukdomar och upplevelser. Samma sak som om man är doula. Jag berättar att jag har två jobb. Ett runt och ett fyrkantigt. Ingen frågar om det fyrkantiga, eller extremt sällan i allafall. Folk frågar snabbt OM jobbet, det runda, sedan kommer alla förlossningsberättelser. Och alla upplevelser. Tur att jag tycker att det är intressat att lyssna. Jag lär mig väldigt mycket såklart av deras berättelser.