Tänk så fantastiskt det kunde vara med en sådan här liten armé i korridoren!
Det handlar om bebisar som föds och inte alls mår så bra. Alla som varit med om att personalen sprungit ut med den nyfödda till barnrummet vet hur det känns. Minutrarna känns som år, man svävar i TOTAL ovisshet om bebisen ska överleva. Jag har varit med många gånger när man sprungit ut till barnrummet. Ofta är det inte alls så dramatiskt, det tar en stund för en del små att hämta sig efter att ha tagit sig ut i jordelivet! Ibland är det dramatiskt men man ser ändå att det går åt rätt håll men långsamt. Kanske väntar man in någon extra barn-personal, det tar några minuter. Bebisen börjar få färg och syresätter sig tillfredställande men det är ofta hängslen och livrem så ingen bebis lämnar rummet förrän allt är ok. Om mamman fick vara med, ser allt som händer, verkar det ju som att upplevelsen blir bättre.
Det finns en LifeStart trolley och ett BabySaving kit för de sjukhus som inte har råd med den första. Hoppas på en framtid med återupplivning av nyfödd med intakt navelsträng inte är allt för långt borta i Sverige. De barn som mår lite sämre vid födseln har ofta en moderkaka som jobbar lite extra för dem så just DESSA barn är de som borde slippa ”klipp & spring” som vi säger (man klipper av navelsträngen/navlar av och springer ut till barnrummet dit barnläkare & barnsköterskor av olika slag sedan kommer). Men så är det just så att det finns inget barnbord som väntar i förlossnings rummet eller ens i korridoren som här på bilden. De som står i barnrummet är stora och högteknologiska men sällan används all den utrustning som är på (som tur är).
Tack Tintin för att du delade Andrews inlägg på Facebook!
Här är en länk och ett urklipp från en artikel som tar upp upplevelsen av det hela (positivt med kommunikation, jag tjatar ju alltid om att det är bra ?) :
”No parents were uncomfortable with the bedside neonatal interventions, and most parents perceived that communication was improved because of the proximity to the care team.”
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/m/pubmed/29755962/
Publicerat med tillåtelse av Andrew Weeks.