Men vad ska en dödsdoula göra?! Jag ska ju ändå dö!
Jag har funnits närvarande när flera personer (och husdjur faktiskt) i min närhet har dött. Ibland kommer döden oväntat, som när min egen pappa dog när jag var bara 17. Eller min farmor, när sonen var tre månader. Ibland helt väntat som när min mormor och morfar dog. Jag och mormor vakade vid morfars sida tills han tillslut tog sitt sista andetag. Jag, min fina kusin och hennes son vakade vid mormors sida när hon skulle dö. Hon ville dock ha lite egentid i dödsögonblicket så då fick hon utrymme och vi tag hand om henne efteråt.
När min systers 13-åring låg på dödsbädden försökte vi göra allt som stod i vår makt så att han skulle få ett så vackert avslut som bara gick. Hela vägen ner i jorden fanns många nära och kära med honom och sa farväl. Vi hade klippt dussintals gula fjärilar i papper, vi hade grönt mello-glitter och hans vackra urna sänktes ner i hans grav av hans lillasyskon strax efter begravningsakten i kyrkan.
När någon dör är det så mycket att fixa med, papper, intyg, telefonsamtal osv. Om möjligheten finns att den som skall dö (jo jag vet, vi alla SKA ju en gång dö) har kunnat se om sitt hus, fundera över hur hen vill ha det, då blir det ju lättare för de anhöriga som kanske är tunga av sorg och osäkra över hur den döde ville ha det. Som dödsdoula kan jag hjälpa till att navigera genom djungeln i rätt riktning. Finnas till hands och greja med det praktiska för att underlätta före, under och efter döden.