Några pass på förlossningen. Förlossningsrum stängs för det är kort om personal. Mammorna stannar hemma längre för att slippa bli hemskickade. Föder istället oplanerat hemma. Det kan upplevas lite skrämmande. Rent av traumatiserande.
Blivande föräldrar ringer det magiska numret de längtat efter att få ringa. Det kärleksfulla lugnet som råder i hemmet, som gjort värkarna starka och regelbundna, gör bebisen redo att snart få träffa världen, mjukt och stilla. Man kan nästintill känna doften av oxytocin i rummet. Vissa har väntat i flera år, så fyllda av förväntan, ”Min kvinna har värkar nu, det är fyra minuter emellan!”.
Repliken blir inte som förväntat, ”Vi har fullt.” Egentligen vill barnmorskan säga ”Ni är välkomna! ” men hon måste sätta ner foten. De som bestämmer över henne och hennes kollegor verkar tro att alla vill maska. Att alla är lata, inte vill jobba. Gnäller över stress för att det ska bli fler kollegor i fikarummet. Allt måste regleras, hårt. Eller?
Helst vill barnmorskan säkert skrika i luren ”Du kan åka vart du vill i hela Sverige! Det är lika fullt överallt. Vi får inga resurser! Hjälp oss gärna!” men hon säger ”Vi har fullt, kan ni stanna hemma en stund till så lättar det säkert snart! (Eller åk till Örebro, det är bara 4 timmar bort, de är trevliga där, billig parkering och så.)”
Men inombords gråter hon nog bara. Stilla. Denna mamman kommer hon säkert aldrig träffa igen. Hon kommer bli så traumatiserad av sin förlossningsupplevelse, skyddad av ingen, så hon kommer aldrig vilja bli gravid igen. I bästa fall knyter hon an till barnet som är på väg, i sämsta fall blir de fysiska skadorna märkbara. Kanske på både mor och barn.
Den som skulle skydda den födande och hennes hov av kvinnor, pappan, gråter och skriker av ilska och av adrenalinet som pumpar runt i kroppen. Han är helt oförberedd, detta skulle inte hända dem! De skulle vara förskonade från detta. ”Vi betalar ju skatt!”
Och vips sitter mamman i hallen, hon gråter, blöder och är rädd. Hon har ett litet barn i famnen. Barnet skriker. Det verkar ju rätt. Ambulansen kommer. Fort till förlossningen! Blåljus och den värsta bilresan familjen kommer uppleva. Förlossningen är inte över. En moderkaka är på väg. Måtte den komma ut på sjukhuset. Då har förlossningen ägt rum där…