Pandemiåret

Detta året blev väl inte som någon planerat… Jag gick själv ut hårt med att ljuga på vårdcentralen efter att ha hostat i sex timmar. Jag skulle ändå dit med min sjuke son och sist jag hade ett reumatiskt skov fick jag ingen hostmedicin… Så jag sa att jag också hostat i två veckor och tur var väl det. Vi hade båda lunginflammation och jag var tydligen ganska dålig skulle det visa sig. Blev inlagd på infektion med intravenös antibiotika, läste om viruset i Kina och fick reda på att jag hade TWAR. Det var segt att återhämta sig men jag blev friskförklarad tillslut.
Nästan alla uppdrag som var inbokade för 2020 var familjer jag doulat tidigare, SÅ himla roligt! Några nya och det var ju också kul såklart! Nu blev det ju lite si och så med närvaron men flera uppdrag gick bra ändå. Flera självstående mammor utan partner fick ha med sin doula istället, och vissa fick undantag för två. Fyra pojkar och fyra flickor kom till världen med mig vid sina föräldrars sida. Jag tackar allra ödmjukast för att jag fick dela upplevelsen med er!

I februari 2021 är en liten bebis beräknad som har haft mig som doula vid deras tre andra födslar. Nu verkar det som att detta lilla virus som härjar gör så att jag inte får hänga med på deras, det hade verkligen varit en ära att få bistå dem en FJÄRDE gång! Wow! Men men, jag finns med i tanken 🙂