DETTA borde jag kunna.
Jag skäms att jag inte vet, men jag TROR att det var ungefär så här förr:
Om du bodde i en liten by fanns det förmodligen ingen barnmorska just precis där, det kanske fanns i byn intill. När det var dags att föda kallades systrarna, mamman, mostrar, fastrar, svärmor, grannfruar…in tillsammans med BARNMORSKAN.
Alla de erfarna damerna (det kanske inte var så många, jag gav bara exempel) var ju då doulor (kvinnor med erfarenhet av förlossningar).
Barnmorskorna jobbade kanske ihop med någon men jag tror faktiskt att det mer var så att barnmorskorna kände kvinnfolket i byarna där hon verkade.
Vad gjorde då kvinnorna? Ja, hämtade vatten, torkade pannan, fixade mat, höll, tryckte och släppte. Barnmorskan kan ju omöjligt klarat sig själv med mamman och pappan hade kanske inte jättebra koll på allt i hushållet (kastruller med kokande vatten, tyg, saxar och annat viktigt).
Det var la bra att det fanns doulor? Nu heter det ju undersköterskor på sjukhus, de som fixar med vatten, mat, tyg, sax, och kokar, håller, trycker och släpper.
Fast undersköterskorna är ju sällan FLER än barnmorskorna. Snarare färre. De som skall sköta allt runtom… packa in i förråden, städa alla rum, bädda alla rum, duka alla fina födelsebrickor, tvätta tvätten, springa med prover, svara på ringningar, hämta bollar och gåbord, ställa tillbaka bollar och gåbord.
Ni e så himla duktiga!
Och barnmorskorna skall ha hand om sina, kanske tre, patienter. Som ringer på klockan, vill ha hjälp att amma (och DET vet alla att DET kan ta tiiiid!), vill gå på toa, vill föda fast det inte är dags, vill gå hem för att det snart är dags, vill ha EDA, vill inte ha EDA, vill inte ha ont, vill inte, vill och vill och vill…
Men men, det är bara att bita ihop och se glad ut, ta ett djupt andetag och sänk ner axlarna, gå in genom dörren som om mamman därinne är det enda som existerar. Gå in och känn av med hela ditt sinne hur denna mamman EGENTLIGEN mår. Hur det EGENTLIGEN står till. Bli ett med lugnet och stillheten eller se till att ditt totala lugn och trygghet smittar av sig på den skräckslagna, övergivna varelsen som ligger blottad på sängen och flämtar.
