Doulauppdrag 2

Två veckor efter första förlossningen kom förlossning nummer två. På beräknat datum och allt!

Familjen har ingen egen hemsida eller så så jag har fått lov att skriva om förlossningen här.

Mamman hade övat dyktekniken SÅ HIMLA BRA och använde den. Jag är SÅ imponerad av hur den fungerade i den födande kvinnan eftersom jag inte själv använt just den tekniken eller sett den ”in action” så att säga.

I korthet gick det till så här:

4:44 mamman ringer mig på mobilen och berättar att det har satt igång. Grattis! Jag säger att jag redan är på väg! Fast jag tar en snabb dusch, vet ju inte hur lång tid detta kan ta…

5:12 kommer jag till deras hus med min ”fruktbil”. Hon vill gärna åka i den till förlossningen! Värktimern är redo och jag startar den nästan omgående. Värkarna kommer ganska regelbundet, var 4e, 5e minut. Pappan har inte käkat frukost ännu och det är inte riktigt färdigpackat men listan med det sista är klar för avprickning.
Vetekudden skall finnas någonstans för värme på ryggen hade varit skönt. Jag sätter på ugnen så att det går snabbt att värma när den väl kommer fram. Sätter även på tekokaren eftersom det talas om en ev värmeflaska. Mamman andas igenom värkarna tyst och fint, jag stryker på ryggen och fixar tillslut värmekudde med hjälp av en handduk med hett vatten i en vanlig plastkasse.
Jag hämtar pilatesbollen som jag vet att hon vill ha. Hon sitter lite på den men ber maken att hämta massagestolen hon fått låna. Hon gränslar den och känner att hon kan slappna av. Hon har svår foglossning så att gå och stå är inte aktuellt just nu.
Stänger av ugnen, vetekudden kommer nog inte dyka upp.

5:45 ca Pappan fixar med sin packning, ringer morfar som skall vara barnvakt åt storasyster på drygt tre år och äter lite frukost. Värkarna kommer och går och vi packar det sista. Minns att pappan frågar hur många burkar CocaCola han skall packa ner, mamman svarar, det beror på hur lång tid det kommer ta! Värmen på ryggslutet funkar toppen under värkarna. Jag använder beröring och ord. Hon är TUNG, TUNG, TUNG och avslappnad.

6:10 ca Morfar på plats. Storasyster har vaknat, pappan byter blöja och klär på. Mamman säger att det börjar ta i lite mer nu och att hon nog snart vill ha lustgas eller något. Vi pratar lite och det kommer en värk.

6:20 Vi ringer förlossningen och pratar med en barnmorska. Vi bestämmer att vi skall komma in och jag tar med pick och pack ut i bilen, startar upp den och öppnar dörrarna.

6:27 Jag kommer in och möts av ”Det trycker på!” Jag frågar snabbt om vi skall ringa en ambulans och det gör vi. Vi pratar under minutrarna som kommer med mannen på 112 med högtalarfunktionen på mobilen. Mamman reser sig reflexmässigt upp från stolen när krystvärkarna kommer. Vattnet går eller rinner ut iallafall.
Jag domderar pappan och morfar att hämta madrassen jag såg i vardagsrummet och fler handukar. Jag trycker in handukarna i den ännu varma ugnen, SÅ lämpligt! Mamman skall LIGGA ner på VÄNSTER sida tack! Pappan förklarar att mamma skall föda lillasyster alldeles strax
112-mannen frågar om hon har värkar. Ja. Då ska hon trycka på under värken. OH NEJ! tänker jag, ambulansen har ju inte kommit ännu! Jag är ju inte direkt barnmorska även om det hade varit lämpligt nu! 112-mannen lyckas koppla oss till en barnmorska på förlossningen. Ja! Fast hon pratar lika mycket med den andra personalen OM oss som MED oss.

6:32 ca OLA-personalen Mia & Kristoffer kommer. Mia har gått kursen det syns och märks! De kommer under en värk. Morfar och blivande storasystern står i köksdörren med förvånad uppsyn. Här skall det bli bebis!

6:42 Efter ytterligare två värkar föder mamman lilla Sienna! Varma handukar trollas fram ur ugnen. Navelsträngen är lite kort, klampas och stolta storasyster konstaterar ”Min bebis!” och klappar lillasysters små fingrar. Vi hjälps åt att lyfta upp mor och dotter på båren.

7:04 Vi åker till förlossningen. Mamma, dotter och pappa i ambulansen och doula-Frida efter i fruktbilen : ) med all packning. Rusningstrafik men lite blåljus gör resan kortare. Dock ingen fara, men vi behöver ju inte dra ut på tiden säger Kristoffer när vi är framme.

Barnmrskan och undersköterskan tar hand om den nya lilla familjen och vi fotograferar och filmar. Jag åker hem när brickan kommer.

WOW vilken förlossning. Mamman tänker att detta blev som hennes drömförlossning, hon ville gärna föda hemma, men vem törs det?! Ingen medicinsk smärtlindring och hon kände hur huvudet roterade ner och hon FÖDDE sitt barn.

Jag svävar fortfarande på rosa förlossningsmoln… ; )

PS Värktimern var till STOR hjälp! Sista värken jag hann med startade 06:01, sedan hade jag annat för mig! DS