Häromdagen befann sig en kvinna på förlossningen som hade jätteont. Jag propsade på att jag skulle få gå in och försöka hjälpa henne lite att slappna av och ”komma neeer i värken”.
Det är ju inte undersköterskornas uppgift, helst inte när det är mycket att göra, men jag fick tillfälle att gå in ändå lite senare.
Hon var så modig och vågade slappna av fastän det gjorde så himla ont och tillslut var hon riktigt tuuung. Gick upp och hälsade på den lilla familjen på BB dagen efter och hon var så glad att jag hade varit där. Hon hade velat ha mig där heeela kvällen men mitt pass slutade ju tyvärr och jag var tvungen att åka hem till mina barn, annars hade jag lätt stannat! Mitt hjärta ville vara där vill jag lova!
Det är så härligt att det jag tycker är ”så lite” är SÅ MYCKET för någon annan. Alla födande borde få ta del av detta lilla.
Åh vad härligt! Jag kan verkligen förstå varför de födande kvinnorna älskar dig! KRAM