Jag började min dag med att lämna barnen vid bussen till skolan. Jag tog bussen in till stan och till min glädje stod Blå Tåget till Uppsala redan inne. Jag letade rätt på min plats och slog mig ner. Underbart.Över en halvtimme kvar innan tåget skulle gå, stora, sköna, blåa fåtöljer och gedigen inredning i klassisk 60-talstil.
Födelsehuset hade bokat min biljett samtidigt som biljetterna till kulturtolksdoulorna så jag väntade på att de skulle dyka upp runt omkring mig.
Resan tillsammans med de sju andra doulorna + en liten 3-månaders bebis gick i skrattets tecken. Mycket diskussion inklusive lite sedvanliga kulturkrockar (ska väl vara så när svensk verklighet möter mångkulturellt föreningsliv…)
Ett samtal med min doulafamilj gorde mig dock lite stressad, molande värk. Fast vi hade ju avbokat förlossningen just denna helgen så det var bara att slappna av, dock inte för mamman, hon kunde fortsätta stressa två dagar till : )
Vi anlände till ett solskensbadande Uppsala som förvisso var svinkallt men promenaden genom staden värmde upp oss liksom mötet med Amningshjälpens Anouk Jolin, Helena Falk och Sensus’ Ulrika Wiborgh. Efter att vi checkat in på Akademihotellet gick vi ut och mättade våra utsvultna magar med indiskt.
Klockan fyra var det dags för kurstart. Salen fylldes med hjälpmammor och ammande barn, som vanligt när Amningshjälpen har tillställningar : )
Anouk rivstartade och hennes entusiasmerande personlighet engagerade allihop, stundtals även de riktigt små barnen. Förra krsens deltagare hade klagat på att det saknades fredagsmys så snackskålarna vandrade runt på borden varv efter varv. Veganmiddag var väl ingen hit för mig med muskelfibertycke men det funkade för att mätta magen.
Vi höll på till klockan 23, späckat schema! Sen var det bums i säng. Jag hade den stora äran att få dela rum med en barnmorska från Dalarna, Karin. HON är najs!!!
Vi väcktes klockan 5 av min telefon. Min fina familj som jag jourade för var på väg till förlossningen! Attans!
Nåväl, det var bara att hålla tummarna för att allt gick vägen. De är en helskön familj som jag har doulat innan och jag tvivlar inte en sekund på att de klarar sig ypperligt utan mig.
Efter frukosten körde Anouk på i 190 igen. Vi körde igenom 9 timmars amningsförberedande kurs på jag vet inte hur snabbt. När kvällen var till ända 22:30 hade vi hunnit med det mesta. Sett alla filmer, knutit bärsjalar, demonstrerat amningspumpar, bröstvårtsutdragare, aminingsinlägg, BH:ar, marknadsföring, studiecirkelkonceptet med listor och rapporter, middag på bufférestaurang (vilken tur, det fanns kött!!!), genomgång av projektet uppifrån och ner, från höger till vänster och inifrån och ut. Anouk, Ulrika och Helena svarade tålmodigt på alla frågor vi ställde. Hur vi involverar en pappa/partner fick vi veta av Mats Berggeren från Södertörns Lärcentra. Honom har jag ju hört på Amningshjälpens Riksträff och intet öga torrt när han berättade om en pappagrupp i en kåkstad utanför Kapstaden. Han har sådana konstpauser att vi satt och höll andan hela gänget! Vilken inspirerande man!
Det hann till och med komma en liten doulaflicka på förmiddagen!
Söndagen kom alldeles för snabbt och en annan av mina favvo-barnmorskor Eva-Lotta Funqvist kom med sin student Karin för att redogöra för projektets datainsamling och Karins D-uppsats. Det finns SÅ mycket erfarenhet och så stort intresse i den här samlingen!!!
En mindre upphetsande veganlunch lyckades vi få till innan ännu en svinkall promenad igenom Uppsala stod på schemat.
Försökte lära mig lite arabiska på vägen men det enda jag minns är habibi eftersom doulorna sa det till varandra otaliga gånger ; )
Vi skulle åka en pendel till Stockholm och sedan ta Blå Tåget till Göteborg. Det var massor med folk på Stockholms central och lite svårt att hitta med alla väskor fyllda med dockor, amningshjälpmedel, bärdon, amningskuddar och kläder, reklamflyers och kurskompendium. En vän själ i uniform förbarmade sig över oss och sa att hon kunde hjälpa oss med all packning till tåget. GÄRNA! Det vara bara det att tiden var knapp och hissen var trasig.