Nu har jag gjort intresseanmälan för att gå dödsdoulautbildning. Den absolut första som hålls i Skandinavien. Sicken grej. Dödsdoula.
En dödsdoula är ingen som hjälper någon att dö, inte på det sättet som många verkar tro, men som stöttar den som skall dö i att få en så fin död som möjligt och om det finns anhöriga, även dem. Ungefär som förlossningsdoula, man stöttar den som föder för att det skall bli en så bra upplevelse som möjligt. Finns det en partner eller annan anhörig så stöttar jag ju även den. I efterhand är det väl de anhöriga som kan tala om ifall det blev ett fint avslut för den döda personen eller inte.
Varför är jag intresserad av döden? Kanske lite av samma anledning som av födelsen? Alla föds, alla dör. De som är rädda för att dö är ofta rädda för att det skall bli en svår upplevelse. Om det kan få bli en fin upplevelse, varför inte? Vem skulle inte vilja dö stilla utan ångest och smärta? Vem vill inte föda stilla utan ångest och smärta?
Jag har varit vid min morfars sida när han dog. Jag och min mormor sov bredvid honom på sjukhuset när hans andning sakta glesades ut. Tillslut hade han tagit sitt sista andetag. Så stilla. så sakta. Han ville inte dö. Det är jag övertygad om. Han ville vara kvar så länge det gick. Det fanns så mycket kvar att utforska i världen. På internet…