Inkapslingsupplevelse

Har haft lite kontakt med en angående placentainkapsling. Jag var nyfiken och frågade vad hon gjort eller skulle göra. Jag fick tillåtelse att publicera hennes svar nedan i kursiv stil.

När jag fick frågan första gången om att kapsla in var jag helt grön och läste på allt jag fick av mina barnmorskevänner. ALLT. Men ”en annan doulas moderkaka” kom före och behövde oss/kapslas in… 

Vi började lite trevande men jeeez vilken spirituell upplevelse det blev! Den andra doulan är vegetarian och hon var också osäker på hur det skulle gå. Det gick hursomhelst superbra och den som hade skapat moderkakan/fick kapslarna när det var klart var hur nöjd som helst!

”Hej!
Tack så jättemycket för din hjälp! Jag hade tittat runt på en massa Youtube-videor, men inte hittat exakta anvisningar.

Jag gjorde inkapsling av min (eller min dotters) 😉 moderkaka. =) Jag har dragit mig för det ska erkännas. Har lite svårt med blod och ”äckliga” saker, som sår och titta på operationer på tv och sånt, så jag undrade lite hur det här skulle gå och insåg att risken fanns att jag skulle ge upp. Jag undrade hur de pallade att känna och röra och hålla på en massa på alla videor. Ibland utan handskar t.o.m.! Jag är dessutom vegetarian så jag behandlar helst inte ens rå kyckling och rått kött och sånt. =) 

Innan jag började kändes det verkligen som att jag borde hålla en bön! Sen stod jag och tittade på själva burken länge och väl. Genomskinlig burk, med halvgenomskinligt lock. Sen tog jag till slut av locket och fortsatte stirra. Sen hällde jag av blodet och så petade lite på den med saxen… Sen kände jag lite på navelsträngen och sen till slut tog jag upp den och bestämde mig för att utforska den. Min sida och bebisens sida och när jag lyfte på hinnorna och såg att här, precis här, låg min lilla och det var som att det högg till i hjärtat på mig. På ett bra sätt. =) Det blev som en riktigt andlig upplevelse faktiskt! Helt plötsligt så tyckte jag inte det var det minsta obehagligt längre, bara fint och jag stod och höll på med den mycket längre än jag behövde. Ville knappt släppa iväg den till ångkokningen. Det var riktigt coolt! Jag hade inte tänkt spara navelsträngen eller göra avtryck, men när jag till slut började ångkoka moderkakan stod jag kvar och fortsatte hålla på med navelsträngen och la den sen som ett hjärta för att torka. Kändes jättehemskt att slänga bort den. =)
Det var en riktig upplevelse detta ju! =) Tack för din hjälp!”