I lördags åkte vi lite spontant till landet en sväng med lite ditt och datt som gärna ville ha semester. Jag kollade läget med kommande mamma som redan hade passerat önskat datum men det var inget på G. Men som vi alla vet, DET vet man inget om!
Och mitt i hockeyn fick jag för mig och messa lite med mamman. Jorå, det var minsann NÅGOT. Några fler mess hit och dit och lite bad och sova är nog bra.
Klockan 1:57 kom ett litet wiowiowiowiowio från mobilen så det vara bara att väcka ungarna och packa in dem i bilen. Maken är ju underbar på alla sätt och vis så han körde så att jag skulle få sova en stund! Och DET var mycket värt när man blir väckt för jobb klockan två på natten ; )
Vi jobbade på hemma tills kvart över ett på dagen. Då provade vi hur det var att stå i bilkö med kraftiga värkar. Vi tog bussfilen. 45 minuter senare var vi framme…
Undersköterskan försökte få in oss på ett intagningsrum till en början men jag protesterade och påstod att mamman var igång och snart skulle föda. Och så var det ju givetvis (nu vet man ju aldrig det här HELLER, men denna gången var det faktiskt så!).
En och en halv timma senare låg det en liten rosa sak, full med fosterfett och mörkt hår på huvudet, på mammans bröst och tyckte livet var annorlunda! GRATTIS! En perfekt dag att födas på, Mors Dag i Kina, Spanien och Danmark och solen sken och himlen var blå.
Självaste familjen uppförde sig lika exemplariskt som förra gången jag var med dem när de födde barn. Favorit i repris helt enkelt!