100 barnfödslar

Alltså jag har riktigt svårt att förstå. Jag har fått den stora äran att bistå föräldrar vid 100 barnafödslar! Som jag säkert nämnt tidigare så trodde jag kanske att jag under min livstid skulle få vara med som doula vid kanske 30. Nu är det 100. Herregud! Vilken otrolig ära och välsignelse. Och det stannar ju inte här, fler är inbokade framöver.

Som jag skrev tidigare så har jag åkt runt med en flaska bubbel i  bilen i  några veckor eftersom jag inte visste när det var dags. Det var en speciell känsla igår när jag parkerade bilen och tog flaskan och lade ner den i väskan och gick in på förlossningskliniken där jag själv föddes för snart 43 år sedan. Där har jag arbetat som undersköterska tillsammans med barnmorskan som var med när jag föddes. Här har jag varit med om snabba, lugna, långa, roliga, vackra, spirituella, röriga och komplicerade barnafödslar. Ibland har det kommit en bebis, ibland två. Ibland har mamman varit sjuk, ibland barnet. Aldrig har någon lämnat jordelivet, det är jag tacksam för givetvis men den upplevelsen fick jag erfara när jag arbetade som undersköterska. Sånt händer, livet och döden går alltid hand i hand.

En del familjer har återkommit. Några har jag varit med tom tre gånger! Det är ju någonstans ett av de bästa kvittona på att jag har hittat rätt.

Nummer 100 blev också en födsel att minnas. En familj jag och Vicky sett fram emot av en särskild anledning. Jag kom föst strax innan ett vid lunch. Det var fullt så vi väntade på rum. Vi hamnade tack och lov på specialförlossningen för en stor del av natten tillbringades i badet.

Badkaret på den nya avdelningen (gamla Mölndal)  är rent ut sagt horribelt. Så högteknologiskt att det blev fel. Det väsnas och är automatiskt men har hjul! Men på specen är det ett stort hörnbadkar! Musikanläggning med CD-spelare för de som fortfarande använder sånt (annars erbjuds trevlig bakgrundsmusik från avdelningen!) och skön belysning.

Vicky kom på morgonkvisten som en uppenbarelse, äntligen fick jag sova! Hon kom in på rummet, pekade på golvet och jag satte mig i ett hörn och somnade på två sekunder, det är verkligen en av mina superkrafter, att kunna somna bara så! Så underbart att veta att föräldrarna är i  goda händer. Jag laddade om i  två timmar sedan var jag redo igen! 😎

Just denna barnafödsel blev ju ingen in-krysta-ut utan mer en nuprovarvidetmestaunder28timmar.

Det får ju bli så om en ska komma ihåg det 😁 På bilden står flaskan på kylning i fönstret. Vi var sju personer i ett ganska litet rum så även om det var kallt ute behövdes en bubbelkylningsglipa.

Barnmorskan hade en student med sig som då och då såg mer eller mindre förvånad ut. Efteråt frågade vi vilken födsel i ordningen för henne det var, nummer 3! Wao! Så morskan (som hade tappat räkningen men trodde kanske 150) och studenten fick också bubbel. Vicky firade också jämnt som jag, 66!

Jag var faktiskt nyligen på återsamtal hos mina nr 66. Det var deras andra med mig och vi bor nära varandra men det formella återsamtalet blev inte förrän nu!

Vi får se vad nr 100-barnet ska heta, vi försökte övertala föräldrarna att döpa barnet till Fricky, det tyckte vi hade passat på ett sånthäringa jubileumsbarn! 😂

För övrigt så är min fina regnbågsnamnskylt är en riktig klädförstörare. Den har haft sönder alla möjliga undertröjor för den fastnar på nåt dumt sätt. Verkar som den är gjord för ett pennfack i plast eller sjukhuspersonaltröja. Nu har den gjort flera hål i mjuka bärtröjan så antingen får jag laga eller tänka om. Ny skylt igen kanske? Men denna har ju bara varit med sedan i somras! 😒

Jaja, får se när jag nyktrat till från den här doula baksmällan (trötthet, träningsvärk på ställen du inte trodde du hade muskler på och ett oxytocinpåslag av sällan skådat slag). Dagen till ära var det ju iofs bubbel men den var absolut alkoholfri. Dock hade maken fixat både bubbel OCH tårta till middagen sen!