Det var fullmåne i natt. Månen lyste klart i silvernatten. Minus 10 grader. Snö.
Jag har precis bevittnat och varit delaktig något av det häftigaste jag har varit med om i hela mitt liv.
Jag har varit med på den mest perfekta förlossningen. En helt naturlig hemförlossning.
Jag hade verkligen sett fram emot denna förlossningen. Verkligen. Verkligen. Denna mamman var jag doula till när hon födde sitt andra barn, oplanerat hemma i köket. Nu var det dags igen, hemma. Planerat.
I min drömvärld skulle det starta på natten, jag skulle komma, sedan skulle barnmorskorna komma, helst Eva-Maria & Johanna från Barnmorskebilen. Sedan skulle bebisen komma. Och allt skulle vara lugnt och tyst, mjukt och fint. Avlappnat och mörkt. Planerat och tryggt. Det skulle ta dubbelt så lång tid som förra gången.
I mina drömmar valde vi dock en annan variant. Jag kom, (mamman säger till mig från sin makes omfamning: ”Tar du emot henne, hon kommer nu.”) bebin kom. Barnmorskorna kom. Men lugnt, fint, mjukt och stilla. Ingen stress. Det tog ingen tid alls.
I den riktiga världen ringde mobilen mitt i natten. Fullmåne. Jag kom på en kvart. Det var lugnt som det brukar vara på natten. Barnmorskorna var på väg. De kom. Eva-Maria & Johanna. Vi andades. Masserade. Slappnade av. Låg i soffan. Drack te. Småpratade. Värmde vetekuddar. Akupunktur. Mer massage.
Det var så himla likt förra gången fast perfekt! Stämningen, atmosfären, lugnet. Pappan bredvid mamman hela tiden. Händer. Skin to skin. Soft, smooth & tender.
Sen kom bebisen. Med segerhuva. Det var SÅ himla vackert! Och så kom storasystrarna. Deras lilla ”baby-girl” was born! Största systern som bevittnat lillasysters födelse för två år sedan får den stora äran att klippa navelsträngen.
Fullkomlig kärlek!
Så vackert….. *har gåshud över hela kroppen och tårar i ögonen*
Ojojoj…vad finns det att säga…..bara njuta av att få möjligheten att läsa om det då du delar med dig och bara det är underbart. Sitter här och bara ler, kram på dig!
Jag är fortfarande hög. Hög på endorfiner och oxytocin. Adrenalin är inte närvarande i min kropp. Jag var bara tvungen att kolla in filmklippet i kameran i morse igen. Jag blev träffad som av blixten med magi och en obeskrivlig känsla som fortfarande hänger kvar i kroppen. WOW, ni kan inte fatta!
Wow! Hälsa och gratta.
Så vackert!
Det var ju så jag ville ha det!
Men då hade vi ingen doula som M litade på, så han tvärvägrade… kan man planera in ett barn till, bara för att få vara med om hemförlossningen 😉
😀 Du beskriver det så vackert! Tack tack kära Frida för allt du gjort för mig och min familj. Det är det lilla som ibland betyder mest och gör hela skillnaden. Det hade aldrig blivit perfekt och magiskt utan dig här igen xxxxxxx
Det är bra Vicky att du ville föda igen efter vår köks-upplevelse ; )
Wow! Jag får också tårar i ögonen! Helt fantastiskt. /va